Stackars Cirina...

....och mig.
Förra onsdagen kastrerades Cirina. Vi passade också på att "laga" hennes lilla navelbråck och allt var hur bra som helst i 2 dagar. I lördagskväll började det rinna var ur såret och där var också helt plötsligt ett hål!? Cirina var lite irriterad och det verkade klia som sjutton i såret. Satt med henne nästan hela natten och försökte lindra så mycket det var möjligt och badda såret med kokt vatten. Det blev en lååååång natt för oss båda.

På söndagen var det bara för katten och mig att häva oss iväg de tolv milen till Strömsholm för det här verkade inte bra. Cirina hade dessutom fått feber.

Väl på plats började en lång väntan innan någon hade tid med oss. Det fanns en hel del värre fall som naturgitvis hade företräde men jag var både hungrig och trött och katten mådde inte så där jättebra så man kunde hålla sig för skratt.

Efter 2,5 timme i väntrummet var det äntligen dags för oss att träffa veterinären. Infektion i såret, ett stygn hade släppt och risken att de inre stygnen inte skulle hålla för trycket och att hela tarmpaketet skulle titta ut var inte så liten fick jag veta. Hjäääälp, tarmar utanför - vilket scenario!!!!! Cirina blev röntgad, rengjord, rakad lite till och fick antibiotika och smärtstillande intravenöst medan matte fick recept på detsamma innan vi vid 23-tiden styrde kosan hemmåt.

Det togs också en odling på äcklet som vi fortfarande väntar svar på, måste nog ringa och kolla det idag.

Väl hemma mitt i natten placerades Cirina i stora hundburen och matte på soffan och på den vägen är det sedan dess. Cirina finner sig riktigt bra i sitt öde att vara inburad. Hon har lite större problem med tratten. Matte sover inte så mycket och är ständigt trött och orolig för de där tarmarna. Vi åker nästan dagligen in till veterinären i Örebro för att kolla upp det hela och än så länge drar sig infektionen tillbaka sakta men säkert och inga tarmar har luftat på sig. Meningen är att Cirina ska öppnas igen och snyggas till när infektionen är under kontroll. Kan bli idag. Min stackars underbara Cirina - fick fira sin 1-årsdag inspärrad i en bur med tratt runt halsen - det här är det i och för sig uppfödar´n som far mest illa av, men ändå.....

Var det någon som trodde att det var lätt att vara uppfödare? Jag menar, man skaffar sig några avelskatter, låter naturen ha sin gång, sälja kattungar i parti och minut och sedan blir rik på det hela - suck.

//Brittmarie

"Jag är fläckvis intelligent"