Så här....

..på årets näst sista dag är det -23 grader samtidigt som naturen bara strålar och glittrar av frostkristaller och snö.
Det är ingen överdrift om jag påstår att det biter riktigt ordentligt
i ansiktsregionen på hundpromenaderna. Det är så kyligt att till och med

Fridh har både mössa och huva över hjärncellerna.

Så här såg det ut i Ytterby igår och då var det "bara" -17.
Visst är det vackert?!

Victorias mage växer och växer. Hon har redan gått upp över 1 kilo och man börjar ju undra hur många små det egentligen bor där inne i magen. Det är cirka 3 veckor kvar innan det är dags för förlossning - kan bli tunga veckor för Victoria att bära, stackar´n.

Rent egoistiskt tycker jag att det ska bli jätteroligt att ha kattungar i huset snart igen. Riktigt längtar efter att få hänga över bolådan och bara titta, förundras och njuta. Kan bli många timmar i den ställningen för min del framöver. Lääängtar så!

Något av det roligaste med det här är när kattungarna börjar bli uppåt sex veckor och det dags att bjuda hem alla underbara kattungeköpare på fika och kattungegos. I regel har jag bara haft mail- och telefonkontakt med dem tidigare så deras första besök är verkligen efterlängtat.
Det är så trevligt att äntligen få chansen att lära känna personerna bakom mailen och telefonsamtalen, lite i alla fall.

Kattungeköpare är ett positivt och glatt folkslag; vid besöken hos oss är det alltid glada miner när de kläm/känner och gullar med kattungarna, väljer ut sin älskade kisse. Så lyckliga leénden ser man inte varje dag precis. Det är en stor förmån för mig att träffa dessa underbara människor och kunna erbjuda dem en ny familjemedlem i form av en ljuvligt gosig liten "tallkotte".

Julen har förflutit lugnt och stilla. Mina ungar har varit hemma hos oss och vi har haft det hur mysigt som helst. Mycket och god julmat, några paket och en urgullig julgran. Ingen stress utan bara lugn, ro och harmoni. Härligt!

På annandagen var vi hos mina föräldrar i Karlstad. Det är alltid lika trevligt att komma "hem" till kära gamla Värmland. En gång värmlandstös - alltid värmlandstös, visst är det så. Hade i alla fall en trevlig eftermiddag med kaffe, bullar, hembakade småkakor och tårta. Inte ett dugg bra för bilringarna. Får ta tag i dom på måndag eller så......

Har tagit det väldigt lugnt med julpyntandet i år. De få tomtar och pyssel jag ställt fram knycker mer än gärna mina ungkatter och bär iväg med. De klär av julgranen varje dag och jag klär om den igen varje dag. Pysslet som de stjäl hamnar i regel i en vattenskål, i pottan och det ligger också ständigt en liten hög med julgranssaker i soffan. Små presenter som jag får....

Barr blir det också överallt för jag totalvägrar nämligen plastgran, här ska det vara äkta vara som doftar jul. Får alltså skylla mig själv och ta hand om det utan att klaga. Finns ju dammsugare och den är ju ändå framme varje dag så egentligen är det inget problem.

Nyår kommer vi att fira hemma och ta hand om djuren. Mio reagerar väldigt negativt på alla fyrverkerismällar, det brukar vara riktigt tufft. Jag tycker så synd om honom. Vi har provat det mesta; åka bil, dra ner persiennerna, drogat honom men inget hjälper så det gäller bara att finnas till hands och försöka lugna så gott det går. Stackars hund!

Katterna klarar det bättre och reagerar nästan inte alls på smällandet. I och för sig har jag ju tre ungdomar som inte varit med om nyårsfirande förut så jag ska nog inte ropa hej än.....


Avslutar dagens skrivande med att önska er alla:

Ett Gott nytt År!

//Brittmarie

"Hösten är min favoritårstid i Los Angeles.
Att se fåglarna skifta färg och falla ner från träden"
David Letterman

Är utsatt...

...för telefonterror eller vad man nu ska kalla det.
Sedan en vecka tillbaka ringer det dagligen en dam till oss mellan 5-10 gånger. Jag förutsätter att denna dam är äldre än mig eller kanske är hon inte riktigt med i verkligheten eller hur man nu ska uttrycka det utan att bli anmäld. Samtalen börjar komma in vid 07.30-tiden och fortsätter att ramla in i jämn takt under dagen. Det hela brukar klinga av vid 20.00-tiden. Damen är nog utpumpad precis som jag vid den tiden och går antagligen och knoppar för att hämta krafter till nästa dags telefonerande.

Den här damen verkar mycket förvirrad när hon ringer men har sans nog att veta vem hon söker och det är tydligen någon Brittmarie hon vill tala med. Jag är en av de Brittmarie som finns i det här landet men jag är absolut inte den som människan söker. Jag försöker gång på gång att förklara att det är fel och att hon ska prova ett annat nummer. Vilket hon kanske gör men hamnar allt som oftast hos oss med samma fråga:
- "Är det Brittmarie?!
- "Ja" svara jag då.
- "Är det Brittmarie?"
- "Ja"
- "Är det Brittmarie?"
- "Ja!!" (här börjar tålamodet tryta hos Fridh)
- "I Garphyttan?"
-"Nä, då har du kommit fel."
- "Var är hon då?"
- "Du har ringt fel nummer, du får ringa om och till ett annat nummer"
- "Är hon inte hemma?"
- "Du har ringt fel! Du måste ringa ett annat nummer."
- "Är det inte Brittmarie i Gaprhyttan?"
- "NEJ!!"
-"Då har jag ringt fel, ursäkta"

Fem minuter efter detta ringer telefonen igen och jag min dumdumma idiot tittar inte på presentatören i tron om att nu var väl föregående samtal uppklarat och lagt till handlingarna.

-"Är du hemma nu?"
-"Öhhh?!"
-"Är det Brittmarie?"
- "Ja"
- "Brittmarie i Garphyttan?"
- "Jag bor i Odensbacken så du har ringt fel".
- "Vad gör du?"
- "Vilket nummer ringer du (ett litet hopp om att det är någon felkoppling i nätet)
- "019-450390" Absolut ingen felkoppling utan damen ringer mitt nummer.
- "Du har ringt fel nummer. Hej då!" och nu lägger jag på luren.

Så här håller det på. Jag undviker att svara i möjligaste mån men jag blir ändå lite oxtokig när telefonen ringer, å ringer, å ringer tills signalerna tar "slut" och när de gjort det börjar det omedelbums om igen - ringer, å ringer, å ringer det igen......

Det är antagligen inte mycket att göra åt detta. Människan är troligen något förvirrad och vet nog inte riktigt vad hon håller på med. Men tröttande kan det ju vara för det. Försöker nu att ignorera hennes signaler i möjligaste mån men det fungerar inte alltid. Speciellt när hon väcker mig med dagens första samtal vid 07.30-tiden. Har ju gamla föräldrar i Karlstad och ungar som är lite utspridda så min första reflexion över så här tidiga samtal är ju naturligtvis "Har det hänt mina nära och kära något?" Vem sjutton tittar på skvallran då? Jag gör det inte i alla fall utan lyfter luren och tja, så var det igång igen.

Vintern har äntligen kommit till Ytterby. Idag är det vitt och fint ute och några minusgrader. Under en natt blev naturen betydligt ljusare och det ser riktigt juligt ut.
Trevligt tycker jag. Det här förbaskade mörkret vi levt med under två månader har nästan tagit knäcken på mig. Säkert fler som känner så...
Jag menar, man sover och äter och sover och sover och är trött. Har ingen som helst lust att gå upp på mornarna och har inte heller lust att göra något. Nu får man ju inte falla till föga och bli kvar i sängen 24 timmar om dygnet och skita i resten.

Men jag lovar, jag har fått ta mig i kragen både en och två gånger för att kliva upp ur sängen i vettig tid och för att få något uträttat. Det är nog tur att jag har djuren. Att ansvara för oskyldiga djurs välmående gör ju att i alla fall jag skärper till mig och gör det jag ska. Katter och hund ska ha mat, färskt vatten, rena lådor, rent omkring sig och social samvaro och detta går det ju inte att smita undan. Det är bara att köra på vilken man orkar eller inte.

På kattfronten är nästan allt lugnt och fint. Kära Gordon sköter sig utomordentlig och har gjort det han ska med Victoria. Hon är redan jättedräktig och nu ser vi fram emot nya ljuvliga "småkottar" under januari.

Enda lilla gruset i maskiniet är att Saga har löpt och löpt och löpt och att jag inte har haft möjlighet att åka och para henne. De här täta och hårda löpen har gjort att hon gått ner sig och då vill jag absolut inte vill åka med henne. Lite moment 22.

Istället för att para henne nu, väljer jag mellan pest och kolera, fortsatta löp eller P-piller. Jag har valt en tids P-pillerknaprande och närande god mat i massor tills hon kommer i den superkondition vi är vana att se henne i. Kombinationen Saga & "Kaggen" är riktigt spännande så jag hoppas att mina planer kommer att gå i lås under första halvåret nästa år.

Som en parentes kan jag meddela att damen ringer nu för minst femte gången idag. Har haft strömavbrott någon timma så jag kan ha missat något/några samtal. Cirkus 35 signaler blev det den här gången.....
Hurra för att jag tittade på skvallran och slapp svara!!!!!

För att fortsätta med katterna så har jag redan planerna klara för Denise. Rena rama barnäktenskapet. Nu är det mycket som återstår innan de planerna blir verklighet så katterna hinner gott och väl att växa till sig. Nästa höst eller möjligen sensommar kommer det här att bli aktuellt. Kissarna ska inte bara växa till sig och mogna till vuxna katter utan självklart ska de också ultraljuda hjärta & njurar med godkänt resultat innan det är dags.

Vi är så säkra på att detta är en perfekt kombination att planerna redan är spikade för vår del, som vanligt återstår det att se om katterna är inne på samma linje. Spännande är det.

Färdigskrivet för idag! Premiärskotta snö, börja pyssla till det så att vi får till lite julstämning inomhus också och genomföra den dagliga motionene av snabeldraken står närmast på schemat.

Ha dé fint tills nästa gång!

//Brittmarie

"Igår kväll smidde jag tusen planer,
i morse gjorde jag som vanligt.".