Lördagkväll och gräsänka...

...Melodifestival och OS på TV.

Om jag nu inte råkar vara speciellt intresserad av det utbudet vad gör jag istället? Knypplar? Broderar? Gör storkok? Går på gym? Är i Värmlandsskogarna och följer Svenska Rally? Gissa!

Inga bra alternativ för jag sitter i babyhagen och har sju ljuvliga små saker klättrande på mig högt och lågt med sina otroligt sylvassa klor. Klorna är ingen större njutning men resten är ju bara för ljuvligt och underbart.

Idag har det inte hänt så speciellt mycket. Har bara tagit hand om det allra nödvändigaste = pottor, kamma katt och hund, mata katt och hund, byta vatten till katt och hund, diska vatten- och matskålar , motionera katt och hund lagat till varmkorv från Sköllersta med hemkört potatismos med massor av persilja och allt sån´t men mer har jag inte orkat. Har så himla ont i nacken och några fler kroppsdelar som jag tidigare inte har haft en aning om att jag var ägare av.

Varför då, då?
Jo igår eftermiddag när jag var ute och rastade Mio min Mio slog jag ikull mig själv. Fötterna bara släppte från underlaget och för att inte kraschlanda med huvudet först tog jag emot mig med min högra arm och då i första hand armbågen. Huvudet och armbågen klarade sig med blotta förskräckelsen men nacken fick sig en riktig törn. Det gör ont som Lena Ph sjunger....
Med andra ord är uppfödarns kropp högst tillfälligt satt lite ur spel så den där stackars snabeldraken jag är ägare till har inte fått någon som helst motion under dagen.

Med facit i hand tycker jag att det är helt ok att leva med lite kattsandiga golv och några små dammråttor som lever ett glatt liv; för hur hade det gått om skallen hade landat först....

....kunde ha blivit riktigt kletigt på Ytterbyvägen, isch va äckligt.

Nu är det dags för Mio att att få en liten kisspaus. Håll tummen att jag inte drattar omkull igen.
Ha en fin lördagkväll - med eller utan OS och Melodifestival!

//Brittmarie

"Säga vad man vill, så finns det dock en kärlek som består varje prov. Den är trofast, den är alltid lika stark och den varar hela livet. Det är egenkärleken".

Sjulingarna....

...har flyttat ur bolådan!

Igår, på treveckorsdagen, tog småttingarna det stora klivet ut ur bolådan. Det var som ett litet lämmeltåg ut från tryggheten. Ingen satt kvar och funderade över om den skulle våga eller inte, utan hela gänget bara traskade rakt ut i det okända. Tuffa små saker! Mamma Victoria har försökt locka ut sina ungar från den varma och trygga bolådan under ett par dagar och igår lyckades hon äntligen. Hon är mycket nöjd och belåten med arrangemanget.

Det var också stor veckovägningsdag igår. Alla sju har normala vikter och är runda och goa om magarna så någon stödmatning behövs forfarande inte. Hoppas det håller i sig nu när de börjar röra på sig lite mer. En vecka till och sedan är det dags att börja introducera lite "vanlig" mat också. Mamma Victoria börjar se lite trött och sliten ut så jag vill inte vänta längre än så.

Några bilder har jag tyvärr inte lyckats få till än och kameran är för tillfället på resa i Norrland. Den kommer hem sent imorgon kväll så på söndag laddar jag för att göra ett riktigt seriöst försök att få till lite foton. Får kanske dra ner på kraven när det gäller kvalitén på bilderna och inte kräva av mig själv att de ska vara näst intill perfekta. Får nog räcka med näst, näst...
Något annat funkar nog inte riktigt med 3-veckors kattungar....

Annars puttrar livet på som det ska. Damerna som höll på att ta livet av oss med sina löpskrik dygnet runt har så smått börjat bli "normala". Gordon känner av att de är på väg ur sina löp och har också blivit lite mer harmonisk - så skönt så skönt. Har fått en blänkare om att han troligen kommer att få dambesök ganska så snart. Jösses vad jag ser emot det (Gordon också kan jag lova)! Sedan blir han äntligen kastrat och kommer att så småningom få ett normalt liv - yes, yes yes!

G2-kursen fortsätter och nivån på uppgifterna blir bara högre och högre. Genetikens underbara värld är jättespännande och otroligt rolig men inte helt självklar. Har en förmåga att röra till allt för mig när jag sitter och jobbar med uppgifterna. Är väl lite idiotisk i mitt upplägg. Jag försöker lösa alla uppgifterna vid ett och samma tillfälle och då fattar hjärnan inte mycket, efter 3-4 frågor blandar den lite som den själv tycker och det blir tok av det hela, mycket frustrerande. Måste nog lära mig att ta någon fråga då och då istället och låta saker och ting sjunka in emellan varven. Är rätt säker på att det kommer fungera bättre då. I vilket fall som helst är den här kursen både rolig och lärorik så jag ångrar inte ett ögonblick att jag anmälde mig. Kan varmt rekommendera den, speciellt till de som ligger i startgroparna att starta uppfödning.

Ha dé så gôtt!
//Brittmarie

"Om du önskar att dina drömmar ska gå i uppfyllelse
får du inte sova för länge."

Idag har jag försökt att fota kattungarna...

..och försök är precis vad det blev.

Rent uruselt suddiga bilder där det knappt går att se de här underbart söta kattungarna *suck*. Jag är ingen proffsfotograf och kattungarna samarbetar inte ett dugg. När man tror man har en liten sötnos på "kornet" och knäpper en bild vänder den lilla rackarn baken till och tji fick man igen. Så håller det på tills svetten dryper. Småkissarna är också fortfarande lite ljuskänsliga så jag vill inte hålla på för mycket med att braka på en mäkta skarp blixt rakt i ögonen på dem.

Har gett upp försöken för idag, ny dag imorgon!

Alla som väntar på bilder får ha lite tålamod ett tag till med den här fotografen. Nu vet ni i alla fall att jag inte rullar tummarna utan seriöst försööööööker!


Förutom mina misslyckanden som fotograf är det hyfsat lugnt och fint här. Nåja, hyfsat kanske inte är rätt ord, inte lugnt heller......

Två av mina honor löper. Detta anser i alla fall jag vara onödigt slöseri med både tid och kraft från deras sida. De är alldeles för unga för att få göra det de för närvarande trånar allra mest efter. Dessutom är båda bara DNA-testade och de ska ska ju ultraljudas också vad det lider. De båda damernas projekt med att försöka bryta sig in till Gordon stoppas mer än effektiv. De är mycket besvikna över min okänslighet och vråååålar ut sitt missnöje dygnet runt. Kära Gordon vill ju inte vara sämre han utan gör sitt bästa för att locka över dem till sin sida av barrikaderna. Han har också långvariga nattliga promenader inne på sin kammare som oroar både fyrbeningar och tvåbeningar. Nattsömnen är just nu "lite" störd här i Ytterby.

Ska bli så skönt när han äntligen blir kastrat - både för honom och resten av familjen. Det är inte långt borta nu, vi väntar in en hona till och ska verkligen försöka stå ut med eländet tills hon har varit här. Hoppas det går!

Att ha hankatt så här i praktiken är något helt annat än bara höra talas om hur det är. Det är faktiskt jättejobbigt.

För det första, att ha en katt instängd på det här sättet som vi måste ha med Gordon känns inte ett dugg bra. Nu är det ju så att jag inte är någon stor vän av varken tjuvparningar (med sin egen dotter t.ex) eller para honor under 12-13 måndaders ålder som dessutom inte är ultraljudade. Har nog inget annat att välja på än att ha det så här.

Jag är ju också lite motståndare till P-piller och det gör tyvärr inte heller Gordons tillvaro mycket enklare. Visst, jag separerar honom från honorna så gott som varje dag och låter honom vara med oss tvåbeningar - eller så länge han låter bli att markera in soffan eller hundsängen, eller fönstren, eller.....
Han har nämligen börjat urinmarkera också och det luktar ju inte oxfilé precis.
Triggar dessutom damerna mer än nödvändigt. Lite av moment 22 här just nu men det blir bättre tider inom en snar framtid!

Kattungehagen är sedan i söndags ihopsnickrad och uppsatt så nu väntar jag bara på att småttingarna tar steget ut i stora vida världen, nåja i sin något begränsade värld till att börja med. De är nyfikna och har börjat höra. De reagerar på helt annat sätt nu när jag kommer in i rummet än i början av förra veckan. Får en riktigt häftig reaktion när jag har dammsugaren med in som sällskap. Inte alls populärt.

Victoria kämpar på och diar sina ungar. Hon börjar bli riktigt tanig och jag fattar inte att hon orkar - men det gör hon. Hon är så stolt över sina fina ungar och låter oss plocka med dem utan att bli det minsta orolig. Min lilla supermamma!

Dags för en något försenad lunch!
Ha det så gôtt till nästa gång!

//Brittmarie

"Så snart en kvinna tänker någorlunda snabbt kallas det för intiution."

Vintern...

...håller i sig.

Här i Ytterby har vi fått hur mycket snö som helst och jag skottar och skottar. När jag äntligen skottat färdigt kommer traktorn och plogar och jag måste börja om från början så att vi bl.a. får ut våra bilar. Nu är det i och för sig inte helt säkert att jag får ut min bil trots allt skottande. Har klantigt nog lyckats parkera bilen på underredet några gånger för mycket. Bilen har suttit ordentligt fast och har av någon underlig anledning ;-) grävt ner sig och fastnat i snön = tvärstopp. Vi har dragit upp lilla Seaten mer än en gång bara under den senaste veckan. Isch!
Borde jag ha körkort?

Körkort eller inte, det är i alla fall otroligt vackert ute med gnistrande snö på träden och just idag bjuder naturen på ett solsken som inte går av för hackor. Vit snö, klarblå vinterhimmel och lagom kallt - idag blir det absolut en långpromenad och massor med snöbus med Mio!!
Det har fötts en hel hög med kattungar sedan jag skrev sist. Den 21 januari (mitt i natten, när annars) födde Victoria 7 stycken livskraftiga bebbar. Hon är en naturbegåvning min lilla Victoria. Så lugn, så trygg i sin mammaroll. Hon skötte om förlossningen helt själv och jag satt bara som åskådare under hela processen. Den första lilla kom 03.00 och sedan ploppade de ut i jämn takt till 06.45. Lång natt blev det och vid 5-snåret satte jag på kaffe för att hålla mig vaken. Ibland är man inte riktigt klok.
Hur som helst; resultatet av en lång vaknatt blev 4 hanar och 2 honor och en Maj-Björn. För att vara så många var födelsevikterna riktigt bra; 94, 114, 113, 102, 128, 103 och 106 gram. Inte undra på att Victoria var så tjock. Dagen innan kattungarna föddes kom hon knappt in i bolådan utan att magen tog emot, stackarn!

Lilla Maj-Björn är lite "grötig" där bak så jag har inte bestämt än om det är en Maj eller Björn. "Lite" dålig syn gör väl också sitt till att jag inte riktigt kan bestämma mig. Arbetsnamnet får vara Maj-Björn ett tag till.

Resten av sjulingarna har fått sina riktiga namn.
Mina tidigare kullar har haft olika namnteman, allt ifrån båtar till Pioner. Den här gången blir det inget tema utan jag har räknat ut att om jag hade följt alfabetet är detta min L-kull och då blir det Lucas, Linus, Lycos, Lexus, Lova, Leona och L....

Hela gänget har öppnat sina ögon. Den första lilla började kisa lite på enveckasdagen och sedan har resten av skaran följt efter i rask takt. När småttingarna inte äter eller sover tränar de upp sina små ben. De har fått upp farten riktigt duktigt och ibland liknar bolådan en liten racerbana.
Intresset för stora vida världen utanför bolådan ökar också för varje dag som går. De är nyfikna som sjutton och det finns en risk att de ganska så snart kan tänka sig att kliva ur sitt lilla krypin och undersöka världen mer handfast. Det är nog dags för uppfödar´n att bygga upp babyhagen ganska så omedelbums.

Jag har, så här långt, inte behövt stödmata småttingarna en enda gång. Mamma katt sköter duktigt om det hela själv och kattungarna ökar i vikt precis som de ska. Hoppas verkligen att det håller i sig fortsättningsvis också. Modersmjölk är ju faktiskt det bästa käket för små kattungar.

Förra söndagen (31/1) var Denise, Corall och jag på utställning. Resultatet blev över förväntan bra!
Denise blev bedömd av Hannah Jensen och fick EX1, BIV-TOTAL och NOMINERAD. Det blev dessutom en röst i panelen vilket var extra roligt. Som vanligt här i Örebro höll jag på att säga, var det en Norsk Skogkatt som tog hem BIS:et.

Corall min ständiga EX2:a blev just det; EX2. Mikaela Blanks söta hona tog helt rättvist hem EX1:an och även BIV:et. GRATTIS på er och tack för en trevlig dag!
Domare här var Åsa Hammarlund.

Vi kommer att ligga lite lågt när det gäller utställning de närmaste månaderna p.g.a. att jag har kattungar hemma och smittrisken. Men vi lär dyka upp lite varstanns senare under våren. Utställningsplaneringen pågår för fullt och det blir en hel del showande för vår del senare i år. Ska också försöka att ta mig iväg till Norge framöver för att förhoppningsvis försöka få till en och annan IC-titel.

Tiden kilar iväg när man har roligt.
Dags att börja dagens bestyr!

Ha de gôtt till nästa gång!
//Brittmarie

"Gör inte vad du skulle vilja ha
ogjort om du åker fast."