..och försök är precis vad det blev.
Rent uruselt suddiga bilder där det knappt går att se de här underbart söta kattungarna *suck*. Jag är ingen proffsfotograf och kattungarna samarbetar inte ett dugg. När man tror man har en liten sötnos på "kornet" och knäpper en bild vänder den lilla rackarn baken till och tji fick man igen. Så håller det på tills svetten dryper. Småkissarna är också fortfarande lite ljuskänsliga så jag vill inte hålla på för mycket med att braka på en mäkta skarp blixt rakt i ögonen på dem.
Har gett upp försöken för idag, ny dag imorgon!
Alla som väntar på bilder får ha lite tålamod ett tag till med den här fotografen. Nu vet ni i alla fall att jag inte rullar tummarna utan seriöst försööööööker!
Förutom mina misslyckanden som fotograf är det hyfsat lugnt och fint här. Nåja, hyfsat kanske inte är rätt ord, inte lugnt heller......
Två av mina honor löper. Detta anser i alla fall jag vara onödigt slöseri med både tid och kraft från deras sida. De är alldeles för unga för att få göra det de för närvarande trånar allra mest efter. Dessutom är båda bara DNA-testade och de ska ska ju ultraljudas också vad det lider. De båda damernas projekt med att försöka bryta sig in till Gordon stoppas mer än effektiv. De är mycket besvikna över min okänslighet och vråååålar ut sitt missnöje dygnet runt. Kära Gordon vill ju inte vara sämre han utan gör sitt bästa för att locka över dem till sin sida av barrikaderna. Han har också långvariga nattliga promenader inne på sin kammare som oroar både fyrbeningar och tvåbeningar. Nattsömnen är just nu "lite" störd här i Ytterby.
Ska bli så skönt när han äntligen blir kastrat - både för honom och resten av familjen. Det är inte långt borta nu, vi väntar in en hona till och ska verkligen försöka stå ut med eländet tills hon har varit här. Hoppas det går!
Att ha hankatt så här i praktiken är något helt annat än bara höra talas om hur det är. Det är faktiskt jättejobbigt.
För det första, att ha en katt instängd på det här sättet som vi måste ha med Gordon känns inte ett dugg bra. Nu är det ju så att jag inte är någon stor vän av varken tjuvparningar (med sin egen dotter t.ex) eller para honor under 12-13 måndaders ålder som dessutom inte är ultraljudade. Har nog inget annat att välja på än att ha det så här.
Jag är ju också lite motståndare till P-piller och det gör tyvärr inte heller Gordons tillvaro mycket enklare. Visst, jag separerar honom från honorna så gott som varje dag och låter honom vara med oss tvåbeningar - eller så länge han låter bli att markera in soffan eller hundsängen, eller fönstren, eller.....
Han har nämligen börjat urinmarkera också och det luktar ju inte oxfilé precis.
Triggar dessutom damerna mer än nödvändigt. Lite av moment 22 här just nu men det blir bättre tider inom en snar framtid!
Kattungehagen är sedan i söndags ihopsnickrad och uppsatt så nu väntar jag bara på att småttingarna tar steget ut i stora vida världen, nåja i sin något begränsade värld till att börja med. De är nyfikna och har börjat höra. De reagerar på helt annat sätt nu när jag kommer in i rummet än i början av förra veckan. Får en riktigt häftig reaktion när jag har dammsugaren med in som sällskap. Inte alls populärt.
Victoria kämpar på och diar sina ungar. Hon börjar bli riktigt tanig och jag fattar inte att hon orkar - men det gör hon. Hon är så stolt över sina fina ungar och låter oss plocka med dem utan att bli det minsta orolig. Min lilla supermamma!
Dags för en något försenad lunch!
Ha det så gôtt till nästa gång!
//Brittmarie
"Så snart en kvinna tänker någorlunda snabbt kallas det för intiution."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar