Äntligen...

.....tittar solen fram igen. Måtte det hålla i sig ett tag. Skulle behövas efter den senaste veckans liv i mörker, regn och dimma. Tycker inte om.

Jag vet att jag har haft flera år på mig att lära mig att det inte är någon större mening med att reagera negativt över saker jag inte kan påverka men det här klarar jag bara inte av. November och oktober med novemberväder är bara för mycket. Isch!

Nu till något helt annat..
Det här med att importera katt blir inte alltid som man tänkt sig.

Under sommaren har jag importerat två katter - båda Ragdoll .

Vår lilla norska docka flyttade in hos oss här i Ytterby den 18:e september utan några som helst problem. Här hade jag också möjligheten att åka och "kläm-känna" och träffa både katt och uppfödare. Vilket jag också gjorde i slutet av augusti. Katten var ljuvlig och jag fick från början en fin kontakt med uppfödaren så det var inte svårt att bestämma sig - eller som det egentligen var;
Denise bestämde oss....
TACK ännu en gång Gerd för denna underbara docka!

När det gäller min mer långväga fröken hade jag varken råd eller möjlighet att åka för att "kläm-känna" på plats. Jag fick istället sätta hela min tilltro till uppfödaren, dennes kunskaper, ärlighet och de bilder jag fick. Jag har haft kontakt med uppfödaren i cirkus två år så det skulle väl inte bli några problem - trodde jag då....

Så blev det nu inte. Katten är köpt till utställning/avel och det är också det jag har betalat för. Fick på ett tidigt stadium i vår kontakt ang. katten reda på att den hade en fläck på höger bakben, det var ok för min del. Fick också avdrag på priset för den saken. Nåja, så far so good.

När kissen efter lång väntan, många om och men, mycket maniana (stavas det så?), "don´t worry" och väntan in sista sekunden på att få alla uppgifter som behövdes till Jordbruksverket för att överhuvudtaget få in katten i Sverige, landade hon på Stockholm/Arlanda en underbar kväll i slutet av juni.

Konstigt nog verkar det hänt övernaturliga saker under flygresan. Helt plötsligt hade hon dragit på sig fler fläckar, riktigt rejäla runners, färgad "tumme", och en ögonfärg som inte alls överensstämde med de bilder jag fått. Frågade speciellt om ögonfärgen var så bra som det såg ut på bilderna och det skulle den vara - hoppsan tralala. Måste ha blåst bort i fartvinden eller nåt.

Summa summarum, det jag har köpt och betalat många euro för är alltså en underbart trevlig brun mitted tjej med ett fantastiskt temperament och en bra typ som är så feltecknad att jag kan fetglömma det här med utställning! Förhoppningsvis blir tjejen vad det lider en fin avelshona som kommer att tillföra en hel del till rasen och mitt katteri naturligtvis. Fram till dess tjänstgör hon som älskad soffråtta av hög rang.

Stönig som jag är ville jag i alla fall ha en bedömning på katten och så snart stamtavlan äntligen kom efter drygt två månaders väntan anmälde jag till en utställning. Bara för att få bekräftat det jag redan visste; nedslag på pälsen och med nöd och näppe EX1. Jag ska nog vara tacksam över att katten inte fick MycketBra eller ännu värre....

I flera mail till kattens uppfödare har jag påpekat de "extra" felaktigheterna. När jag äntligen får ett svar så berättar uppfödaren att det är inga problem att ställa ut en sådan katt - hon har minsann alla möjligheter att bli Best in Show!? och att jag har ju fått rabatt på x antal euro för en! fläck på bakbenet.
Det stämmer svarar jag glatt men här har det liksom tillkommit lite mer konstigheter och fläckar (under flygresan?) och jag vill inte riktigt kännas vid att detta skulle vara en showkatt av stora mått. Jag vill gärna ha mellanskillnaden i euro mellan show och show/breeder. Må vara elakt av mig men så är det, rikare än så är jag inte. Detta var för snart två månader sedan och jag har fram till nu varken fått svar eller någon euro. Grundlurad eller vad...

Som den väluppfostrade kattungeköpare jag är, har jag naturligtvis också mailat bilder och små rapporter som man brukar göra, men får ingen respons på det heller. Uppfödaren är som bortblåst från världskartan, nåja inte helt för hemsidan uppdateras med jämna mellanrum och nya kullar föds och några säljs också på export har jag sett. Mamman till min hona har till exempel redan fått ytterligare en kull på sex stycken som är leveransklara vilken dag som helst, en annan hona har sin tredje rejäla kull på cirka ett år, där går det undan minsann...

Till råga på allt verkar den här uppfödaren vara lika ovillig och ointresserad av att göra rätt för sig ekonomiskt/skicka ersättningskatt när det gäller katter som är sålda till avel men som visat sig vara kroppsligt defekta och inte kan/får användas i avel. När det gäller de här affärerna har uppfödaren också gjort sig helt okontaktbar, d.v.s svarar inte på mail m.m. Jag är medveten om att saker och ting kan hända men för sjutton förklara det för de inblandade så brukar det ju lösa sig. Ren jävla artighet skulle inte skada.

Nä, inte grinig idag heller. Bara luttrad, besviken och lurad. Känner mig faktiskt lite dumdum över att jag litade på den här uppfödaren - tar nog lång tid innan jag kommer på tanken att importera katt långt bort ifrån igen. Finns ju faktiskt en hel del fina Raggisar i närområdet också - eller varför inte göra dom själv......! Mycket roligare :-) och med lite tur, billigare.

Ha de så gôtt!
//Brittmarie & gänget

"Ett bekvämt sätt att ljuga,
är att tiga om sanningen."

Alexander Weiss

Godmorgon...

...på er både kattkärringar och alla normala människor. Hoppas de normala överväger befolkningen. Att kattkärringar inte är att "leka" med har jag kommit underfund med under årens lopp. Visst var det tufft när jag började, det var tufft redan på 1970-talet när jag började första gången men herregud hur det är nu?

Är det inte meningen att varje uppfödare har ett ansvar att förvalta sin kattras på bästa sätt? Trodde jag i alla fall. Under mina första fem år som uppfödare var jag nog både blåögd och dum dum som en Ragdoll och inbillade mig att kattuppfödning var ett gemensamt intresse och att alla strävade mot ett mål som var hyfsat samstämmigt. Måste ha drömt eller ville jag inte se, inte höra, inte lägga märke till, inte...

De senaste åren har jag i alla fall inte kunnat blunda över eländet längre och undrar lite stilla; vad är det vissa håller på med. Är hobbyn skitprat och att sätta käppar i hjulen för varandra det verkliga intresset eller är det att förvalta en kattras på bästa sätt?

Grinig idag, nä inte ett dugg. Bara ser verkligheten i vitögat mellan varven och hur kul är det på en skala...

Skulle ha varit på Alfakattens utställning nu istället för att sitta här och ösa galla. Tyvärr så blev det inte så utan vi har fått lämna "walk over". När klockan ringde 03.30 inatt var det inte kul av minst två anledningar:

1. Mitt i natten och jag hade bara sovit 3 timmar
2. Fartränder i baken på katten

Jag hann i alla fall hämta tidningen och sätta på kaffet innan jag upptäckte eländet så en annan är redan inne på andra frukosten. Fika mitt i natten - jo, jo, lite pensio varning är det....
Inte kul, men jag kan inte tänka mig att dra iväg med katt som inte är i tip top form. Vi stannar alltså snällt hemma, packar upp utställningsväskan, käkar upp utställningsmackorna och hoppas på bättre tur till nästa utställning.

Vad har jag gjort med alla mina vunna pengar? Jodu, jag har plockat fram poolen igen och fyllt den med kronorna. Birger och jag apar efter Joakim von Anka för fullt. Tänk vilken härlig känsla det är att bada i pengar. Och det kommer nya hela tiden. Har kunnat fylla på riktigt ordentlig under veckan och har också spätt ut kosingen med lite Viagra och antirynk cremer. Riktigt bra blandning faktiskt, huden blir len skrynkelfri och Birger, han ...tja...

Tyvärr så är det inte helt utan bekymmer att ha sån här otrolig tur; har faktiskt fått ett litet problem eller två - vad gör jag när poolen är full och vad är det för färg på min nya BMW X6 Concept Car?

Ha en härlig lördag, själv ska jag gå ut och ta mig ett dopp i poolen :-)

//Brittmarie

"Skelettet är en ställning som man kan hänga ifrån sig kroppen på"

Alexander, 7 år

Jösses...

...vad jag har vunnit mycket under veckan som gått...

- Marvelene Moore har skickat ett mail till mig där någon riktigt bara längtar efter att ge just mig 1 miljon dollar bara för att jag finns till eller nåt. Jag ombeds kontakta Mr David Mark för att få min miljon dollar - det kommer jag att göra imorgon ?!

- Gratisposten undrar om jag är vinnaren av 100 trisslotter - klart jag vill vá.

Men det bästa av allt är att Ali Ysuf, som också kallar mig för Dear Friend i sitt mail vill ge mig si så där 19,5 miljoner dollar bara för att jag är jag eller vadå?

Aj, jag glömde mailet från Nya Zeeland, om jag skulle ta det på allvar så har jag snart
ungefär 30 miljoner USD att hämta hem.?!

Visst är det fantastiskt att det bara kan drälla in miljoner rakt in i fickan utan att man behöver anstränga sig mer än att skaffa/ha en emailadress. Behöver faktiskt inte göra något mer än att lämna ut bankkonto eller kortnummer för att få pengarna. Lätt som en plätt att bli miljonär utan att anstränga sig det minsta - härligt.

Hur kan det här gått till? Hur har alla dessa givmilda människor hittat mig i hela stora världen. Att just jag får de här fantastiska möjligheterna att hand om någons för mig helt okänd avliden släktings miljoner bara jag släpper mitt bankkonto eller kortnummer - det är så fantastiskt och jag är så glad så glad.

Utöver alla miljoner som jag kommer att få, vill någon i Canada att jag ska "claim your complimentary web cash" - fattar nada av det - engelskan är ju inte så bra för min del, nå´n som vet?...?

Anna Johansson vill ge Jennie en vintersemester; jag heter inte Jennie så det mailet är väl antagligen felskickat. Tycker synd om Jennie som missar sin vinst.
Jag har också vunnit 10 mille på något lotteri som jag inte vet om - vem bryr sig efter alla de andra miljonerna som snart kommer inramlandes på mitt konto - det här ska bli kul. Ekonomiskt oberoende för tid och evigehet, amen- Yepp!

Hoppas att Du också kommer att få en så här otroligt givande vecka. Tänkt Dig själv, bli miljonär bara så där...Håller tummen!

Nu ska jag sätta mig och planera vad jag ska göra med alla mina pengar.
Måste ju försöka sätta sprätt på dom....
Hej så länge!

//Brittmarie

"Den farligaste av våra fördomar är tron att vi inte har några."