lördag, februari 13, 2010

Lördagkväll och gräsänka...

...Melodifestival och OS på TV.

Om jag nu inte råkar vara speciellt intresserad av det utbudet vad gör jag istället? Knypplar? Broderar? Gör storkok? Går på gym? Är i Värmlandsskogarna och följer Svenska Rally? Gissa!

Inga bra alternativ för jag sitter i babyhagen och har sju ljuvliga små saker klättrande på mig högt och lågt med sina otroligt sylvassa klor. Klorna är ingen större njutning men resten är ju bara för ljuvligt och underbart.

Idag har det inte hänt så speciellt mycket. Har bara tagit hand om det allra nödvändigaste = pottor, kamma katt och hund, mata katt och hund, byta vatten till katt och hund, diska vatten- och matskålar , motionera katt och hund lagat till varmkorv från Sköllersta med hemkört potatismos med massor av persilja och allt sån´t men mer har jag inte orkat. Har så himla ont i nacken och några fler kroppsdelar som jag tidigare inte har haft en aning om att jag var ägare av.

Varför då, då?
Jo igår eftermiddag när jag var ute och rastade Mio min Mio slog jag ikull mig själv. Fötterna bara släppte från underlaget och för att inte kraschlanda med huvudet först tog jag emot mig med min högra arm och då i första hand armbågen. Huvudet och armbågen klarade sig med blotta förskräckelsen men nacken fick sig en riktig törn. Det gör ont som Lena Ph sjunger....
Med andra ord är uppfödarns kropp högst tillfälligt satt lite ur spel så den där stackars snabeldraken jag är ägare till har inte fått någon som helst motion under dagen.

Med facit i hand tycker jag att det är helt ok att leva med lite kattsandiga golv och några små dammråttor som lever ett glatt liv; för hur hade det gått om skallen hade landat först....

....kunde ha blivit riktigt kletigt på Ytterbyvägen, isch va äckligt.

Nu är det dags för Mio att att få en liten kisspaus. Håll tummen att jag inte drattar omkull igen.
Ha en fin lördagkväll - med eller utan OS och Melodifestival!

//Brittmarie

"Säga vad man vill, så finns det dock en kärlek som består varje prov. Den är trofast, den är alltid lika stark och den varar hela livet. Det är egenkärleken".

Inga kommentarer: