Är utsatt...

...för telefonterror eller vad man nu ska kalla det.
Sedan en vecka tillbaka ringer det dagligen en dam till oss mellan 5-10 gånger. Jag förutsätter att denna dam är äldre än mig eller kanske är hon inte riktigt med i verkligheten eller hur man nu ska uttrycka det utan att bli anmäld. Samtalen börjar komma in vid 07.30-tiden och fortsätter att ramla in i jämn takt under dagen. Det hela brukar klinga av vid 20.00-tiden. Damen är nog utpumpad precis som jag vid den tiden och går antagligen och knoppar för att hämta krafter till nästa dags telefonerande.

Den här damen verkar mycket förvirrad när hon ringer men har sans nog att veta vem hon söker och det är tydligen någon Brittmarie hon vill tala med. Jag är en av de Brittmarie som finns i det här landet men jag är absolut inte den som människan söker. Jag försöker gång på gång att förklara att det är fel och att hon ska prova ett annat nummer. Vilket hon kanske gör men hamnar allt som oftast hos oss med samma fråga:
- "Är det Brittmarie?!
- "Ja" svara jag då.
- "Är det Brittmarie?"
- "Ja"
- "Är det Brittmarie?"
- "Ja!!" (här börjar tålamodet tryta hos Fridh)
- "I Garphyttan?"
-"Nä, då har du kommit fel."
- "Var är hon då?"
- "Du har ringt fel nummer, du får ringa om och till ett annat nummer"
- "Är hon inte hemma?"
- "Du har ringt fel! Du måste ringa ett annat nummer."
- "Är det inte Brittmarie i Gaprhyttan?"
- "NEJ!!"
-"Då har jag ringt fel, ursäkta"

Fem minuter efter detta ringer telefonen igen och jag min dumdumma idiot tittar inte på presentatören i tron om att nu var väl föregående samtal uppklarat och lagt till handlingarna.

-"Är du hemma nu?"
-"Öhhh?!"
-"Är det Brittmarie?"
- "Ja"
- "Brittmarie i Garphyttan?"
- "Jag bor i Odensbacken så du har ringt fel".
- "Vad gör du?"
- "Vilket nummer ringer du (ett litet hopp om att det är någon felkoppling i nätet)
- "019-450390" Absolut ingen felkoppling utan damen ringer mitt nummer.
- "Du har ringt fel nummer. Hej då!" och nu lägger jag på luren.

Så här håller det på. Jag undviker att svara i möjligaste mån men jag blir ändå lite oxtokig när telefonen ringer, å ringer, å ringer tills signalerna tar "slut" och när de gjort det börjar det omedelbums om igen - ringer, å ringer, å ringer det igen......

Det är antagligen inte mycket att göra åt detta. Människan är troligen något förvirrad och vet nog inte riktigt vad hon håller på med. Men tröttande kan det ju vara för det. Försöker nu att ignorera hennes signaler i möjligaste mån men det fungerar inte alltid. Speciellt när hon väcker mig med dagens första samtal vid 07.30-tiden. Har ju gamla föräldrar i Karlstad och ungar som är lite utspridda så min första reflexion över så här tidiga samtal är ju naturligtvis "Har det hänt mina nära och kära något?" Vem sjutton tittar på skvallran då? Jag gör det inte i alla fall utan lyfter luren och tja, så var det igång igen.

Vintern har äntligen kommit till Ytterby. Idag är det vitt och fint ute och några minusgrader. Under en natt blev naturen betydligt ljusare och det ser riktigt juligt ut.
Trevligt tycker jag. Det här förbaskade mörkret vi levt med under två månader har nästan tagit knäcken på mig. Säkert fler som känner så...
Jag menar, man sover och äter och sover och sover och är trött. Har ingen som helst lust att gå upp på mornarna och har inte heller lust att göra något. Nu får man ju inte falla till föga och bli kvar i sängen 24 timmar om dygnet och skita i resten.

Men jag lovar, jag har fått ta mig i kragen både en och två gånger för att kliva upp ur sängen i vettig tid och för att få något uträttat. Det är nog tur att jag har djuren. Att ansvara för oskyldiga djurs välmående gör ju att i alla fall jag skärper till mig och gör det jag ska. Katter och hund ska ha mat, färskt vatten, rena lådor, rent omkring sig och social samvaro och detta går det ju inte att smita undan. Det är bara att köra på vilken man orkar eller inte.

På kattfronten är nästan allt lugnt och fint. Kära Gordon sköter sig utomordentlig och har gjort det han ska med Victoria. Hon är redan jättedräktig och nu ser vi fram emot nya ljuvliga "småkottar" under januari.

Enda lilla gruset i maskiniet är att Saga har löpt och löpt och löpt och att jag inte har haft möjlighet att åka och para henne. De här täta och hårda löpen har gjort att hon gått ner sig och då vill jag absolut inte vill åka med henne. Lite moment 22.

Istället för att para henne nu, väljer jag mellan pest och kolera, fortsatta löp eller P-piller. Jag har valt en tids P-pillerknaprande och närande god mat i massor tills hon kommer i den superkondition vi är vana att se henne i. Kombinationen Saga & "Kaggen" är riktigt spännande så jag hoppas att mina planer kommer att gå i lås under första halvåret nästa år.

Som en parentes kan jag meddela att damen ringer nu för minst femte gången idag. Har haft strömavbrott någon timma så jag kan ha missat något/några samtal. Cirkus 35 signaler blev det den här gången.....
Hurra för att jag tittade på skvallran och slapp svara!!!!!

För att fortsätta med katterna så har jag redan planerna klara för Denise. Rena rama barnäktenskapet. Nu är det mycket som återstår innan de planerna blir verklighet så katterna hinner gott och väl att växa till sig. Nästa höst eller möjligen sensommar kommer det här att bli aktuellt. Kissarna ska inte bara växa till sig och mogna till vuxna katter utan självklart ska de också ultraljuda hjärta & njurar med godkänt resultat innan det är dags.

Vi är så säkra på att detta är en perfekt kombination att planerna redan är spikade för vår del, som vanligt återstår det att se om katterna är inne på samma linje. Spännande är det.

Färdigskrivet för idag! Premiärskotta snö, börja pyssla till det så att vi får till lite julstämning inomhus också och genomföra den dagliga motionene av snabeldraken står närmast på schemat.

Ha dé fint tills nästa gång!

//Brittmarie

"Igår kväll smidde jag tusen planer,
i morse gjorde jag som vanligt.".